Efter det att Väsby IBK: seniorlag tappat nästan alla sina spelare inför säsongen 2008/2009 så gick förfrågan till klubbens Flickor -92 om dom var villiga att ta steget upp och spela seniorinnebandy i Division 2.
Efter en stunds funderande så tog Stickan & Stefan beslutet att hela laget, inklusive tränarna kunde tänka sig att driva seniorlaget med 
sitt Flickor -92 lag.
Från det tidigare laget så anslöt Linda, Natta och Petra, (Petra Ström tvingades tyvärr lägga klubban på hyllan ganska tidigt under säsongen 
p.g.a. skada) vilket var väldigt viktigt då laget fick in, åtminstone ett par spelare med rutin.
Flickor -92 truppen bestod av en blandning av tjejer födda -93 &-92 och var egentligen lite för unga för att ta steget till Division 2, utan att ha möjligheten att i omgivning av lite äldre spelare, få chansen att växa in i seniorinnebandyn.

Men men, det var bara att ta tjuren vid hornet och göra det bästa av situationen.
För att ytterligare göra livet besvärligt för tjejerna så gällde det inte bara att undvika dom två sista platserna för att hänga kvar, utan lag 9-12 skulle åka ur och lag 8 fick kvala för att hålla sig kvar.

Premiärmatchen spelades borta mot Huddinge och vi förlorade vår premiär med 2-0.
I omgången efter vann vi mot AIK med 2-1 och för dom allra flesta tjejerna var det karriärens första senior seger.
Matcherna under hösten var i dom allra flesta fall mycket bra matcher från vår sida, det vi hade problem med var orken, vi klarade två perioder mycket bra men i den tredje perioden så tröt för det mesta orken.

Under november månad spelade vi en riktigt bra innebandy då vi också vann tre matcher av fyra, speciellt matcherna borta mot Farsta och Täby var matcher som vi genomförde på ett mycket bra sätt.

När serien vände så hade vi spelat 10 matcher, vunnit 5 och förlorat 5 stycken vilket var ett resultat som var över förväntan.

Under december så drabbades vi hårt av sjukdomar och skador vilket också återspeglade sig på resultaten. Dom fem första matcherna efter jul & nyår slutade med idel förluster.
Under februari anslöt Daniella Mondino till vår trupp, "Dannie" blev oerhört viktig för oss genom sitt sätt att vara både utanför och på planen.
På dom avslutande fem matcherna i serien så vann vi 2 matcher spelade 1 oavgjord och förlorade 2, detta gjorde att vi med 2 poängs marginal klarade en 8:e plats och därmed skulle vi få kvala för att klara oss kvar i Division 2.

Våra kvalmotståndare, Ingarö IF och Ekerö IK hade kommit 2:a i sina respektive Division 3 serier och kom till kvalserien med bra 
självförtroende efter det att dom vunnit dom flesta matcher i sina serier.
Förutsättningarna från start var att 1:an i kvalserien var klara för Division 2 nästa säsong, men det kunde också bli så att ytterligare lag kunde ta steget upp i Division 2. Det var helt beroende på om dom två stockholmslag (Hässelby & Farsta) skulle vinna sina respektive kval.

Vi inledde vårt kvalspel mot Ingarö IF och vann efter en stabil match från vår sida med 6-0.
Match nummer två spelades mot Ekerö IK och vi gjorde kanske en av säsongens sämsta matcher där ingenting fungerade i vårt spel, vi förlorade välförtjänt med 4-1.

I det här läget av kvalspelet så stod det klart att Hässelby hade vunnit över sin kvalmotståndare och Farsta förlorade mot sin, detta innebar att ytterligare 1 lag från kvalserien skulle gå upp i Division 2.

Vår tredje match spelades mot Ingarö och det skulle räcka med 1 poäng för att vi skulle vara klara för Division 2, detta var något vi klarade av då slutresultatet blev 3-3.

Den avslutande matchen spelades mot Ekerö och där vann vi med övertygande 6-2.

Tjejerna har gjort en mycket bra säsong, visst har det varit ömsom vin och ömsom vatten men man måste tänka på att detta var en helt ny erfarenhet för detta unga gäng. Nu vet man vad som krävs för att spela seniorinnebandy vilket gör att man till nästa säsong kommer att vara 
betydligt bättre förberedd och naturligtvis även 1 år äldre.

Alla tjejer har under säsongen visat att med inställning kan man komma långt. Träningsnärvaron har hela tiden varit hög (med undantag från ett par sjukdomsperioder) och intensiteten på träningarna har genomgående varit väldigt bra, det är också genom att träna hårt som man utvecklas som spelare.

Vill passa på att speciellt tacka Linda Andén, som agerat som "mamma" åt denna unga trupp och gjort det på ett strålande sätt.
Naturligtvis förtjänar också övriga tjejer ett stort tack för en väl genomförd säsong.

Tomas Kihlman